soilelainen

Jag och min mage har inte alls kommit överens den senaste tiden. Först var det magkatarr och nu är det antagligen blindtarmen som gör sig ovän med mig. Har tillbringat sammanlagt 12 timmar på sjukhuset dessa två dagar - läkarna har tagit massa blodprover, odlingar, klämt på min mage, skickat mig till gynekologen som försäkrade mig att det inte var äggstockarna som var problemet. Läkarna misstänker att jag har en infektion i blindtarmen, då proverna har visat att jag har en infektion kroppen samt att jag har väldigt ont precis där blindtarmen sitter. Det pratades om operation, men det är inte aktuellt nu, tack och lov. Jag ska tillbaka till sjukhuset i morgon om smärtan sitter kvar eller blivit värre. Mår jag bättre så får jag stanna hemma, men hålla koll på läget samt ta det lugnt. Annars ska jag ringa dem igen. Att sitta känns bra, då glömmer jag bort smärtan, men om jag går, nyser, skrattar eller på annat sätt måste röra på mig så börjar det hugga och göra ont igen. Men det känns bättre idag och jag hoppas att det fortsätter bli bättre för varje dag som går. Just magsmärtor är något jag ogillar skarpt.


Karolina har börjat fundera mycket på döden och frågar mycket om sin farfar, om hur han var och var han är nu. Hon blev så rädd igår när jag fick ont och skulle till akuten. Fick lova henne att jag skulle komma tillbaka. Sötnöten min. Igår när tösen lekte ute, hade hon tagit en trädgårdsstol och ställt sig på den bara för att komma närmare farfar. Jag förstår att hon saknar att ha en farfar, hon var ju så liten då han gick bort. Jag har ramat in en fin bild på henne och Ivar som hon har i sitt rum, hon brukar ofta titta på och pussa bilden. Kan man något annat än att smälta då?

Ännu en helg kom och gick. Vi tog det ganska lugnt, som planerat, förutom att vi på fredagkväll åkte på en fest i Andersberg och stannade där ett par timmar. Borde ha stannat hemma, av flera skäl - både jag och Ante var dödströtta redan innan och älsklingen hade dessutom fått en allergisk reaktion och mådde riktigt dåligt. Stämningen på festen var lite sisådär och när vi kom hem var vårt hem (som jag hade storstädat samma dag) i kaos, stökigare än nånsin och alla våra lådor, garderober, skrymslen, ja allt, hade vänts upp och ner pga att det ibland verkar vara svårt att tänka längre än näsan räcker... Ni kan ju gissa hur förbannade vi blev, framförallt då vi innan vi åkte bad om att detta INTE skulle hända igen. (ja, detta har hänt flera gånger, men aldrig har det varit såhär illa). Jag kände mig kränkt, är det något jag verkligen avskyr så är det respektlöshet i alla former och att man inte längre får ha sitt privatliv ifred gör mig förbannad. Vad i h-vete tänker man med när man gör något sånt här? Är det verkligen så svårt att visa lite respekt, inte snoka, inte stöka?!
Pricken över i:t var ju att våra sovrumsmattor låg i en soppåse, färdiga att slängas, pga att personen i fråga tyckte att de var fula! De flesta av mina inredningstidningar har blivit slängda tillsammans med en hel hög med tidningar som syrran skulle få. GHHHAAAAA! Ni kan ju bara gissa hur arg jag är! Det har gått flera dagar nu, men jag kokar fortfarande av ilska. Ett under att våra barn inte blev väckta då det dammsugades mitt i natten, varför man gör något sådant kan man ju fråga sig. ALDRIG att jag låter denhär människan sitta barnvakt här igen och det gjorde jag även klart för henne. Våra saker hade magiskt fått ny plats, vissa saker har blivit slängda, VI fick en utskällning då HON inte tyckte att vi hade ordning på saker och ting. Och vi fick kritik för att vi inte tackade. Hur skulle ni reagera om någon skulle göra något sånt hos er? Jag förstår inte vad som får en människa att bete sig såhär.

Det lustiga är att det tog oss flera timmar att städa upp efter henne. Och vi fick kritik för att vi är stökiga. Vi som verkligen har ordning och reda på våra saker, jag får alltid höra att jag är pedantisk och jag storstädar flera dagar i veckan. Detta var nog första gången i vuxen ålder som jag fått höra att jag är stökig av mig. Så lite komiskt är det ju. Ok, jag erkänner. Min klädgarderob ÄR stökig, men det beror på att alla lådor däri har gått sönder, men vi ska köpa nya så fort vi får råd, då de inte längre går att laga. Men jag trodde ju också att jag skulle få ha min klädgarderob i fred - så länge jag hittar mina kläder så ska det inte vara nån fara, eller?

Så, förutom fredagen så var det en bra helg. I lördags följde jag med tösen då hon hade dansskola, sen tittade vi på film och åt godis när vi kom hem. En promenad hann vi också med, samt att ha snökrig. Igår mös vi hela familjen och kvällen och helgen avslutades med rollspel. Så jag är rätt nöjd ändå. Huset är fint och städat igen, mattorna och andra saker är på sin plats igen, hjärtat har slutat att slå hårt och ilsket och jag kan andas ut igen.

Vad har vi då lärt oss av det här? Vi konstaterade att Andreas inte har en mamma, han har en FRAmma. Jag hoppas ni förstår skämtet.

Först vill jag passa på att gratta min systerdotter Emma som fyllde år i förrgår, syster Sonja som fyller år idag och svåger Thord som fyller år i morgon! Hip, hip hurraaaa!

Äntligen fredag och den här dagen ska tillbringas framför min biologibok och repetera muskler och skelett på latin. Om jag börjar massösutbildning nästa månad så är det fördel att veta vad läraren pratar om. Hoppas att tillräckligt många anmäler sig, för jag vill verkligen gå denna utbildning. Storstäda ska jag också hinna eftersom jag inte hann bli färdig med det igår. Pappa var här och tapetserade en vägg i köket och vi är toknöjda. Den fula "tegelväggen" är borta och istället har vi en snygg svart fondvägg med silverfärgade blommor på. Som gjord för vårt kök!

Idag skulle vi alla ha fått lite sovmorgon, men vad händer då? Ja, lillemannen bestämmer sig för att vakna redan före klockan sex, vilket aldrig händer annars! Så typiskt! Hoppas på sovmorgon i morgon i stället...

Förutom en tidig morgon så är jag på gott humör och det beror mest på att min älskling har lagat min laptop! Whohoo! Och det betyder att jag kan fortsätta skriva på min bok (får se om jag nånsin blir färdig med den dock) och kan titta på serier och film i sängen :D Sängen är varmare och bekvämare än vår kalla soffa.

Redan torsdag! Veckorna springer sin väg, som vanligt. Har i alla fall bestämt för mig att tösen ska gå på Lillhagsskolan efter sommaren. Var på Öppet Hus igår och blev imponerad av lokalerna, personalen verkade riktigt trevliga och sen är det bara tre minuters promenad dit.

Det har varit en lugn dag. Mathias vaknade redan 7.20, så jag kände mig tyvärr inte riktigt utvilad i morse. Så typiskt att han ska vakna tidigt den enda dagen som Andreas (och jag) har sovmorgon. Men lillemannen hjälpte mig att bädda sängen och städa lite innan det var dags att ge sig av till dagmamman. En mindre kul sak hände dock i morse då jag satt på toa -  Mathias kom med Antes smutsiga strumpor till mig, han trodde väl att de var mina. När jag förklarade att det var pappas smutsiga strumpor som ska in i tvätten, tittade han länge på mig för att sedan slänga strumporna i toaletten, medan jag fortfarande kissade! Gissa om det var kul att fiska upp de strumporna sen. Det mest komiska var dock att lillemannen glatt applåderade åt sig själv efter att ha slängt i dem. Trodde väl att han hade gjort rätt. Allt kan hände med småbarn i huset!

Idag har vi inga planer, vilket känns så skönt! Visserligen ska jag till föräldrana en stund på kvällen för att titta på "Kotikatu", men det är bara trevligt det. I morgon får vi besök av ett par kompisar och på lördag ska vi fira svärmors födelsedag. Tösen har sin dansskola på morgonen, vilket hon räknar dagarna till. Imorgon är barnen lediga, då dagmammorna har planeringsdag. Får se vad jag hittar på med barnen. Hoppas på sovmorgon, men det kan jag nog glömma. Denna vecka har lillemannen vaknat redan vid halvåtta.

Nu ska jag tvätta håret och äta mellanmål. Ha en bra dag och kram!

Den sista juni är tösens sista dag hos dagmamman, sen är det dags att börja förskolan efter två månaders sommarlov. Vi ska nu bestämma skola åt tösen och igår var jag på Öppet Hus på Kastets Montessoriskola och idag är det Öppet Hus för Lillhagsskolan. Jag gillar Montessoris pedagogik, men det lutar sig ändå mot att det blir Lillhagen för hennes del och det verkar som det är det hon själv vill. Hade inte Mathias gått hos samma dagmamma som tösen, så hade jag antagligen gråtit floder på tösens sista dag där. Man kan inte bli mer nöjd än vad vi är med barnens dagmamma. Jag vill att våra barn alltid ska gå där :D  Mathias har några år kvar innan han börjar förskolan, tack och lov för det!

Själv lider jag av extrem trötthet idag. Kan vara stress, oro, ja, vad som helst. Jag har sovit rätt ok, men inte tillräckligt. Jag verkligen hatar januarimånad, framförallt som student. Ännu en gång får jag vänta på mina pengar och jag har verkligen ingen aning på hur länge jag måste vänta denhär gången. Ibland avskyr jag studentlivet. Och framförallt csn.

Äckligt tyst är det här hemma med. Inga barn, ingen karl här hemma. Kaninen låter så gott som ingenting, förutom då jag öppnar kylskåpsdörren. Då stampas det och bits det på buren. Saknar Otto väldigt mycket, men försöker tänka positivt. Inget barn hann bli skadat och det var det jag var mest rädd för.

Snöstorm ute, vilket innebär mer kyla, hala vägar och oplogade vägar som gör det omöjligt att ta sig fram med barnvagnen. Ska hämta hem barnen vid tre och jag ser inte fram emot att gå ut. Jag älskar vintern, men känner att det får räcka med snön nu. Orkar inte skotta idag. Visst är jag på ett härligt positivt humör idag?! :P

Hoppas att ni har det bättre, kram på er!

Igår var det en tung dag för oss - vi lämnade tillbaka Otto till hans gamla ägare. Hur mycket vi än älskade honom, så kändes det inte säkert att behålla honom då han vid upprepade gånger har försökt hugga oprovocerat mot andra barn. Vi visste att han var ovan med barn,men vi anade inte att han skulle reagera så aggressivt gentemot dem. Och inte bara mot barn, men främst mot dem. Våra barn vande han sig med nästan direkt och allt här hemma gick bättre än bra. Men vi vågade inte riskera att han kanske hade skadat våra eller andra barn,när det finns barn med i bilden så tar man inga sådana risker. Otto var mycket speciell, underbar, rolig och framförallt mysig hund. Detta drag hade man ju såklart kunna träna bort, men det hade tagit tid. Och vi är omringade av barn, då min familj består av många barn och tösen brukar ha kompisar hemma ibland. Och då funkar det inte. Vi saknar honom fruktansvärt mycket, han blev ju direkt en del av familjen. Tösen grät till och med i morse, hon och Otto fann ju varandra på en gång <3

Så nu är vi utan hund och det känns på en gång att det fattas något nu. Hund vill vi gärna ha, men nästa gång blir det valp och det ska vi vänta med några år. Mathias ska bli blöjfri först och växa till sig, då det är mycket jobb med en valp. Otto kommer vi alltid att minnas, även om han bara var vår en kort stund. Han brukade alltid sova i min säng och väcka mig med blöta pussar i ansiktet, lycklig och glad. Usch, vad jobbigt detta känns! :(

Vår soffa börjar gå sönder! Aldrig mer fejkläder! Soffan har vi haft ungefär fem år och den ser inte ut att hålla länge till. Gha! Jag gillar soffan och tycker att den ser helt ok ut, på avstånd:



Och så närbild, plötsligt inte lika fin:



Det enda jag ser när jag vistas i vardagsrummet är detdär och jag stör mig något fruktansvärt mycket på det! Tänk om man vore gjord av pengar och kunde köpa en soffa omedelbums! Då skulle jag köpa någon av dessa:





Färgen skall vara mörkgrå eller svart såklart. Enda nackdelen med tygsoffor är väl att vi har småbarn och den minsta av dem tenderar att spilla saker. Oftast med flit dessutom om han blir på dåligt humör. Har man (fejk)läder är det lätt att torka av, det blir svårare med tygsoffor. Alternativt att inga barn med dricka får vistas i vardagsrummet och framförallt inte på soffan :D Och när jag ändå drömmer mig bort så skulle jag köpa en ny vardagsrumsmatta, ett vitrinskåp och en ny tv. Men just nu är soffan viktigast.

De flesta av er har redan sett Avatar, men för er som inte har gjort det säger jag bara - SE DEN! Och gärna på bio. Många stör sig på att storyn är förutsägbar, vilket den är, men för min del gjorde det ingenting. Det är själva upplevelsen av filmen som jag ville ta del av. För det är en av de bästa filmerna jag någonsin sett. Jag brydde mig om karaktärerna, storyn är bra och känslosam. Och filmen ärså otroligt vacker!

Som barn fanns det två filmer som jag verkligen älskade - Calamity Jane & Mary Poppins. Igår när jag var på Ica Kvantum och handlade mat såg jag att de säljer filmen Mary Poppins. Hjärtat slog volter av glädje och jag kunde inte låta bli att köpa den. Jag ville verkligen att tösen skulle få se filmen och hon gillar den väldigt mycket. Enligt henne är filmen jättebra, fin och magisk. Precis som jag själv tyckte som barn.

Idag känner jag mig som en levande död! Ett under att jag fortfarande står på benen (nåja, nu sitter jag på stolen). Mathias fick sin andra svininfluensaspruta igår och effekten blev en sömnlös natt för oss alla utom Karolina. Han vaknade flera gånger, grät, vägrade somna om och så höll det på fram tills halv sex på morgonen. Tror att han hade ont i lilla låret, där han fick sprutan. Men inget feber, tack och lov. Och vad tror ni händer när Mathias väl har somnat? Jo, plogbilen började härja här utanför vårt hem strax efter fem i morse, vilket resulterade att varken jag eller Andreas kunde somna. Jag förstår om plogbilen hade kommit OM det hade snöat, men det hade det inte! Jag låg och tänkte onda tankar om personen i fråga tills jag till slut somnade. Men mycket sömn blev det ändå inte då Andreas klocka ringde sju.  Jag lyckades somna om och vaknade av en mycket arg och upprörd tös klockan 8.10. Jag hade ju lovat att väcka henne klockan 8 och hon hade ropat åt mig att komma och väcka henne och jag hade inte hört henne. Efter utskällningen från min söta tös gick hon tillbaka till sitt rum och väntade på att jag skulle väcka henne. Att hon redan var vaken och uppe ur sängen betydde ingenting - har JAG lovat att väcka henne så ska det vara så. Är vår tös en liten besserwisser eller vad? :D

Mathias hade bvc-besök igår med, samt läkarundersökning. Allting såg bra ut och lillemannen väger 11 kilo (ungefär, exakta siffror kommer jag inte ihåg nu) och är 85 cm lång. Min lilla stora kille <3 Det gick bra att ta sprutan, men när jag drog ner hans byxor förstod han genast vad som skulle hända och försökte dra upp byxorna igen. Så sött. Han grät ett par sekunder efter sprutan, men det gick snabbt över.

Angående massösutbildningen så ser det ut som jag har kommit in, MEN, 15 personer till måste anmäla sig och sker inte det så ställs allting in. Håll gärna tummar och tår åt mig! Jag vill verkligen gå denna utbildning.

Bilden nedanför visar tydligt hur jag känner mig. Dricker stark kaffe nu och hoppas att jag orkar hålla mig vaken resten av dagen. Ska hämta barnen alldeles snart och då gäller det att vara vaken. Måste dock vara extremt försiktig med kaffe, då jag har fått magkatarr. Var till läkaren förra veckan, som påpekade att jag bland annat måste minska min kaffekonsumtion. Tråkigt, men det går bra. Jag gör små undantag när det behövs, som idag.

Ha en bra dag och kram på er!

Under helgen har jag haft funderingar på att gå en massösutbildning nu under våren. Det kostar en slant, men det är det värt. Och vad får jag idag? Ett mail där jag blir erbjuden att gå en sådan utbildning i mars, med studentrabatt!! Ödet? Kanske det!

Nu ska jag kolla igenom vår ekonomi och maila dem med mina frågor och funderingar. Hoppas, hoppas... Håll tummarna!

Hej och hå! Denna morgon började med smått panik 8.10 då jag upptäckte att jag har försovit mig för att jag  glömt att ställa klockan på ringning. Klädde på mig och sprang ner för att väcka liv i väldigt svårväckta barn. Vi hade knappt en halvtimme på oss innan vi skulle iväg till dagmamman, men vi hann precis. Efter att jag lämnat kidsen tog jag en uppfriskande promenad med Otto, som var överlycklig över att få komma ut.

Helgen kom och gick och den var riktigt bra. Ovanligt tyst och lugn, då barnen tillbringade hela helgen för första gången hos sin farmor. Tanken var att barnen skulle komma hem i lördags, men eftersom de hade så roligt och allt gick så bra så ville farmor ha dem en natt till.  I fredags hade vi födelsedagsfest här hemma, vilket var riktigt trevligt. I lördags var vi hemma hos mina föräldrar i några timmar för att Ante skulle hjälpa de med datorn. Vi blev bjudna på god mat med. Vi hade planerat att ha en filmkväll, bara jag och Andreas, men efter att jag slocknade på soffan 19.30 och Andreas framför datorn fyrtiofem minuter senare så tyckte vi att det kanske var bättre att sova istället. Fjorton timmar senare var vi så utvilade man bara kan bli och vi tillbringade hela dagen med att titta på film. Så mysigt! Barnen kom hem vid halvfem och jisses vad jag hade saknat gullungarna! <3 Barnen hade haft så roligt, men visst såg man att de hade saknat oss med. Kanske inte lika mycket som vi saknade dem :D

Jag slapp ju magsjukan, som resten av lilla familjen drabbades av. Däremot har jag blivit väldigt förkyld, men jag väljer hellre det än magsjukan. Nu får jag bara hoppas på att jag inte smittar resten av familjen. Får se om Mathias blir lite sjuk senare i veckan, då han ska få sina andra svinspruta på onsdag. Förra gången var han ganska trött och hängig, men slapp febern. Tycker att det är skönt att barnen har fått sprutan - hellre tar jag det säkra före det osäkra med mina älskade barn. Och det sägs att svininfluensan kan vara mycket värre nu till våren och då känns det bra att hela familjen går säker :D

Ha en bra måndag och kram på er!

Familjen är frisk från magsjukan igen och det ser ut som om jag har klarat mig! Halleluja! :D Aldrig har jag tvättat händerna så mycket som under dessa sjukdagar, ett under att mina händer inte torkade ut.

Nu har allting återgått till det normala - min älskade make är tillbaka på jobbet, barnen är åter hos dagmamman. Det enda som är annorlunda är ju att jag numera har härligt sällskap av hunden här hemma. Att vara ensam kan vara skönt, men jag föredrar att ha folk runtomkring mig. Otto är ett mysigt sällskap och det är skönt att komma ut på promenader varje dag. Till och med de gångerna man känt sig lat och trött så måste man ju gå och efteråt känns det så bra! Idag ska jag börja lära Otto att vara ensam små stunder här hemma, håll tummarna att allt går bra!



Denna vecka ser ut att bli en bra vecka. Ikväll blir det rollspel, på fredag har jag tid hos tandläkaren (hejdå, tandvärk!:D), vi är barnfria på fredag och får sova så länge vi vill på lördag! Himmelriket för småbarnsföräldrar :D Egentligen ska jag inte klaga - under jullovet har vi sovit till nio- halvtio nästan varje dag. Trots att barnen går till sängs vid sju. Antar att våra barn älskar att sova lika mycket som jag ;)

Ha en bra tisdag och kram på er!

Min familj har drabbats av magsjukan och jag försöker på alla sätt det går undvika att själv bli sjuk. Jag är livrädd för just magsjuka, jag hatar att kräkas och jag hatar den magont man får då.  Peppar, peppar :D

Dagens (födelsedags)planer gick åt pipan pga sjukdom, vilket känns trist. Tanken var att släktningarna skulle komma på fika och sedan skulle svärmor ta med sig barnen och vi skulle ha fest här hemma. Istället blev Andreas sjuk idag, jag har tagit hand om en riktigt grinig Mattilainen och till och från tyckt lite synd om mig själv :P Har hunnit med några promenader med hunden också, vilket förgyllde dagen. Frisk luft är aldrig fel och jag vet att utan vovven hade jag stannat inne idag. Svärmor vågade komma hit på en snabbvisit med och drack lite kaffe och åt tårta med mig. Fick en jättefin halsband med klocka och blommor från henne. Av mamsen och papsen fick jag parfym, halsband, bok, strumpor och choklad. Och av min karl fick jag en jättefin handväska och en egengjord tårta till frukost. Finns inget bättre än att äta tårta till frukost då man fyller år :D Men, på fredag skulle svärmor ta barnen och då ska jag, om allt faller sig väl, fira min födelsedag med en fest med kompisarna. Bättre sent än aldrig!

På tal om vovven, Otto, så är jag helt tokig i honom! Han är en riktig kelgris, rolig, snäll och mysig. Hur har jag klarat mig såhär länge utan en hund?! Enda nackdelen är väl att han skäller en hel del då vi går förbi andra hundar under promenaderna, men det är något man kan lära bort. Vet dock inte hur lång tid det tar då Otto ändå är fem år. Han är inte van med barn, men det har gått bra ändå. Han gillar Karolina väldigt mycket och är nyfiken på Mathias. Som tur är våra barn vana vid hundar, vilket underlättar en hel del. Kaninen är Otto lite rädd för, och tvärtom, men de undviker varandra. Kikar lite på varandra på längre avstånd.

Nu ska jag surfa vidare, äta upp mitt popcorn och sedan gå ut med vovven. SÅ härligt med promenadsällskap :)

Kram på er!

Nytt år med nya utmaningar, härligt! Hoppas att ni alla hade en bra nyår. Vi firade det med Malin & Christian, vi åt god mat och hade riktigt trevligt. Vi väckte tösen vid tolvslaget så att hon kunde följa med oss ut, titta på fyrverkierna och skåla in det nya året med oss. Vid två åkte gästerna hem och vi började det nya året med sovmorgon till tio. Tack, mina älskade barn för det! :D

Jag kan tyvärr inte lägga upp bilder just nu, då vår bärbara är sönder och jag hittar inte kabeln så att jag kan föra över bilder från kameran till den stationära datorn :( Några nyårslöften blev det inte i år heller, då jag sällan håller det. Men jag tror att 2010 kommer att bli ett bra år!

En liten lista som snokarfinnen har funnit:

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Blev hypnotiserad och kom i kontakt med mig i ett tidigare liv. Väldigt spännande!

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inga sådana. 

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja :) Och jag är så glad för deras skull!

4. Dog någon som stod dig riktigt nära?
Några jag kände gick bort, men ingen som stod mig riktigt nära. 

5. Vilka länder besökte du?
Det blev sverige för hela slanten i år :D 

6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Inget jag kan komma på just nu. 

7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Jag kanske borde ha svarat på den här listan när jag är pigg. Kommer inte på något särskilt. Förutom barnens födelsedagar, som alltid betyder mycket för mig. 

8. Vad var din största framgång 2009?
Mycket insikter, men inget jag kommer gå närmare in på just nu. 

9. Största misstaget?